Jag har funderat rätt mycket på den brytningstid vi ligger i.
När jag var 25 ville jag bara bli andligt upplyst. Alltså radera samhällets påverkan på mitt sinne. Få bort allt som inte var JAG. Och när man ber om trassel så...
Eftersom man tyvärr inte kan låta bli att se orsak och verkan, när man lämnar flocken, så finns det inte så mycket roligt att se längre. Jag har ingenting emot folk som är positiva och jobbar med att lyfta andra. Men å andra sidan sjunker hela båten om inte Sverige tar och vaknar och sätter stopp för en mörk framtid.
Nä, alla har inte rätt att vistas i fredslandet Sverige. Om man släpper in tio rävar i en stor hönsgård, så hjälper det väl inte att man älskar ALLA djur. Hönsen blir ändå uppätna.
Budbärarna som bara ser det uppenbara, har länge fått tassa på tå, för att få slippa säga sanningen rent ut. Det är regeringen som släppt in en del olämpligt folk. En salig röra av skötsamt folk och laglösa.
I tätare ghetton finns det nu mycket folk som är som hämtade från tung fängelsemiljö. De kan börja råna, göra inbrott, eller markera med en sprängladdning.
Regeringen hade ju tänkt att de skulle rädda folk. Ge folk en ny chans i Sverige. Men när det började balla ur, började de styrande mixtra med både mediarapportering och statistik. För att få tyst på sanningen, svartmålade de därför alternativ media. Nu börjar dock vanlig media att rapportera om samma saker som alternativ media.
Folk vill inte skriva om bomber och våldtäkter. Dock känner vissa ett ansvar att försöka rädda Sverige.
För att förstå hur illa det blivit, måste man beakta att Sverige hade långt över 200 sprängningar ifjol, medan Norge hade 0. I Malmö har antalet bombdåd minskat en aning de senaste åren. Men det är ju inget kvitto på att det går bra. Det sprängs ju hejvilt på nya platser.
Statistiken förmedlas dock på detta sätt. Man jublar över en liten dip i en kurva. Man är beredda att både ljuga och mixtra, för att få stopp på Åkesson som konsekvent talat sanning, vare sig han haft nästan noll intresserade för drygt tio år sedan, eller 2 miljoner som nu.
I praktiken så går Sverige fort under om vi blundar för våldsideologier och släpper in ännu fler rävar i hönsgården. De ansvariga politikerna flyr fältet när sprängningarna når deras kvarter. De tar sina miljoner och skiter i er när det är finito.
Kanske går vi under och blir som Libanon. Och på sätt och vis kan man glädjas åt att vi inte nått dit än. Jag har inga barn att våndas över.
Sanningen är och förblir alltid hatad. Framför allt när den inte är rolig. Så när svenskarna för första gången på hundratals spyr ur sig hat, likt Reagan i Exorcisten, då är det någon som verkligen talat sanning.
Regeringen upplever säkert att sanningen är hat, eftersom den slår som en boxare rakt in i solarplexus. Med det är de själva som springer in i knytnäven. Det är ingen som slår.
Det kommer att bli väldigt kämpigt att få fram ny politik, som gradvis städar bort våldet istället för att gradvis öka på det. Därför kommer livet i sig att väcka upp folk.
/ Jonas Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar